Okej! Vad var det nu hon sa, Anna?

Ja i det senaste avsnittet alltså med de båda bröderna från Norrland.

Jo! Hon sa bland annat att kött och potatis åt man på artonhundratalet. Numera äter man grönsaker men de lyste ju helt med sin frånvaro hos bröderna. De åt också alldeles åt h---e (nej just så sa hon inte) för stora portioner och alldeles för mycket kött och korv.
Stefan och Peter, som inte ens hade fyllt 30 ännu, var rejält överviktiga och låg i farozonen för såväl diabetes som hjärt- och kärlsjukdomar. Och en förtidig död!
Så det blev tuffa tag med träning och - MATLAGNNG! Och givetvis dök där efter 8 veckor upp 2 riktigt snygga och rejält avslankade unga män vid vågen.

Jaha! Vad tänkte nu jag om det här då?
Jo många olika saker. Bland annat...

Att Anna fortfarande knappast skulle hitta mycket i mina skåp som hon skulle slänga rakt av, men...
även att jag nog fortfarande äter för mycket - i förhållande till hur mycket jag rör på mig. Därav att vikten bara pendlar upp och ner mellan några hekton, men vägrar bege sig neråt på allvar.
Å andra sidan smalnar jag fortfarande så sakta av i midjan och har inga problem med magen längre. Det känns jätteskönt! Att känna sig platt på magen, även om den ännu inte är tillräckligt smal och platt .
Jag är också betydligt piggare av min cirka 75-procentiga Rawfood-diet,  och har blivit av både med suget efter cigaretter och choklad.

Jag tänker - hur skulle Anna göra om det dök upp en person med reumatism eller fibromyalgi eller någon annan sorts fysiskt handikapp? Hade en sådan person alls kommit med i programmet? Det hade varit väldigt intressant att se.
För det är ju kombinationen bra mat i lagom mängder OCH kraftig träning som gör att här personerna har gått ner såpass mycket i vikt som de gjort på bara 8 veckor. Och inte bara de här bröderna utan alla som är med i Du-är-vad-du-äter-programmen.

Jag tänker - att jag klarar inte att träna så mycket mer än jag gör och definitivt inte så hårt som förebilderna på tv. Mina senaste cykelrundor var ärligt talat i tuffaste laget men jag gjorde dem ändå. För jag hoppas att jag på längre sikt sett ska ha tjänat på min envishet och vägran att ge upp.

Men oavsett vilka funderingar man kan ha på såväl mat som motion, så är de här programmen åtminstone för mig en positiv upp-peppning.
Och sådana behöver jag verkligen.

Fibromyalgi! - Hellre för mycket än för lite!

Ja, inte när det gäller fibromyalgin förstås, den kan inte bli "lite" nog. Däremot när det gäller hur mycket - eller hur lite - man rör på sig.

De senaste veckorna har jag, bland annat, hjälpt till med att städa en lokal.
Ingen direkt tung städning och jag hade ingen tidspress på mig, men det tog 2,5 timmar att göra det.
Resultat - träningsvärk! (Och värst i nacken - förb... voltamonster.)
Det tog förstås några dagar därefter att repa mig, men stelheten och det onda gav relativt snabbt med sig och landade åter på den vanliga nivån. UTAN att jag tog till värktabletter. (Ingen normal människa tar väl värktabletter för träningsvärk!)

För även en fibris kan få träningsvärk! Även om det gör mer ont i kroppen än vanligt, är inte detta nödvändigtvis detsamma som att man inte tål göra något fysiskt utöver det vanliga. Man har bara träningsvärk, och träningsvärk går över.
Lite extra värk och stelhet får inte tas till intäkt för att stanna kvar i soffan och akta sig för att göra något alls, för då blir det i slutändan bra mycket värre.

Man måste faktiskt röra på sig och använda sina muskler.
SÅ GOTT MAN KAN - TROTS ATT DET GÖR ONT!
För alternativet är så mycket värre.
Kroppen vänjer sig vid det man gör med den, och att röra sig så allsidigt som möjligt så ofta som möjligt är ett måste för att må rimligt bra. Detta är inte detsamma som att överdriva med extremt hård träning!

Apropå stillasittande, så var jag på kalas härom lördagen och det blev så att vi satt ganska länge till bords. Vi blev dessutom serverade vid bordet och behövde inte ens gå ut till köket eller annorstädes för att fylla på tallrikarna.
Nu pratar jag inte kalas som i nån nobelfest eller liknande vad gäller tiden vi satt till bords. Men det var frågan om cirka 2-2,5 timme innan vi bröt för soffgrupp, kaffe och dessert.

Dagen efter var jag nästan totalt handikappad av smärta och stelhet, och flera nätter på rad kunde jag knappt sova på grund av det här. Kroppen var helt enkelt för stel och smärtfylld. Ryggen och nacken var så stela att minsta lilla oförsiktiga rörelse gjorde att jag blev yr. Förbannat obehagligt...
Hade det inte varit för att festen var mycket trevlig och människorna helt underbara , hade jag nog sagt att det inte hade varit värt priset.

Alltså! Betydligt bättre att röra på sig lite för mycket, än att sitta stilla för mycket. Konsekvenserna blir betydligt tristare.

För att liksom bevisa för mig själv, att mitt resonemang om hur viktigt det är att röra på sig och våga använda sina muskler trots att det gör ont, håller - vilket jag i och för sig framhållit åtskilliga gånger i olika sammanhang - höll jag i lördags på med att snygga till min altan med vidhängande lilla gräsplätt.
Det skulle bli några rabatter, ett antal växter skulle planteras och en viss mängd jord skulle alltså ersättas med ny. Inga stora mängder där heller. Jag pratar inte om hela billass utan om de totalt 4 st 50 literspåsar som gick åt, men de skulle ändå inhandlas och transporteras hem.

Jag fick hjälp! Tack och lov! Ensam hade jag inte klarat av det. Men jag lyfte själv alla fem påsarna från butikens pall till vagnen, sedan i och ur bilen, men såg till att jag fick hjälp med bärandet från bilen och till altanen. Och gräva behövde jag inte alls göra. Men sedan blev det ju ett och annat påtande med jord och plantor och krukor.

Värk och stelhet på kuppen? Självklart! Jag har ju faktiskt fibromyalgi!
Så i går söndag blev en seg, trött och lat dag, men idag är det hyfsat okej igen. Inte värre stelhet och värk än "normalt". Och jag tog med mig cykeln ut en timme i förmiddags.

Men om jag sitter alltför länge åt gången framför datorn, eller på en hård stol, eller i soffan på ett sätt som inte är åtminstone någorlunda ergonomiskt riktigt, får jag sota för det i markant ökad smärta och stelhet under betydligt längre tid än  vid den träningsvärk jag får när jag gör något fysiskt.

Innebär då detta att jag kan göra precis vad som helst med min kropp?
Nej, tyvärr inte. Jag är begränsad och vare sig jag gillar det eller inte (jag gillar det inte) måste jag inse detta och inte gå över mina begränsningar. Däremot kan man "lirka" lite med musklerna, pusha lite försiktigt med dem för att efterhand  öka på det utrymme man har i styrka, uthållighet och smidighet.

Jag har en del muskelstyrka! Det är dessvärre sämre beställt med musklernas uthållighet och smidighet.

Till exempel! Jag älskar och har alltid älskat att cykla. Förr kunde jag utan problem cykla en runda på tre - fyra mil och ibland cyklade jag ännu längre.
Och jag cyklade i stort sett dagligen.
Det kan jag till min stora sorg inte nu, men jag kan cykla en mil. Ibland en och en halv! Jag har även en och annan gång lyckats cykla i runda slängar två mil, även om jag blivit väldigt rådbråkad av det. Men lycklig!
Mitt närmaste mål nu, är att träna upp mig så jag kan cykla tvåmilarundor igen.

Ibland när jag berättar för någon som känner till min fibromyalgi, att jag har cyklat 8 km eller 12 km eller till och med bara 3 eller 4 km, suckar denne till och tittar stort på mig.
"Men hur orkar du? Så långt!!!"
"Långt!?!?! Jag är besviken över att jag inte klarar mer!"

Visst begränsar fibromyalgin mig, men inte tänker jag sitta och knapra värktabletter (vilket bara gör saken värre), skylla ifrån mig på att det gör ont (vilket stillasittande gör i större utsträckning), eller tycka synd om mig (vilket verkligen gör saken värre).

Jag gör vad jag kan istället, och helst en liten gnutta till. Mitt mål är att göra mig fri från allt vad fibromyalgi heter. Och det gör jag genom att äta på ett sätt som passar mig och min kropp (mest Rawfood), samt se till att hålla min kropp så rörlig och smidig som möjligt.

Apropå den där festen förresten! Två dagar efteråt hade jag fortfarande vidrigt ont i ryggen och var stel som en... Tja jag vet inte vad. Ett enhörningshorn kanske? Det var bud på att lägga mig i soffan på ett antal värmekuddar.
Men istället för att göra det, körde jag ut i den närmaste sjön och gick en promenad där på cirka 50 minuter - och värken och stelheten släppte.

Bästa receptet för ryggvärk är alltså inte tabletter utan - promenader!

Helt vrickat

Efter mina delvis ofrivilliga äventyr förra helgen... (jo jag hade tänkt skriva om det här i bloggen för visst unnar man sina medmänniskor ett gott skratt ibland, men givetvis har dagarna varit sprängfyllda med annat men det kommer, det kommer).

Jo jag sa just det, att efter mina delvis ofrivilliga äventyr förra helgen, så har jag åter kommit i gång med såväl cyklande som promenerande som gymträning.
Så i går förmiddags gick jag en promenad runt dammarna, det tog ungefär trekvart, och senare på eftermiddagen gjorde jag ett pass på gymmet.
Lugnt och fridsamt bara - visserligen - men det kändes skönt.

Men jag måste ha gjort nåt knäppt senare under kvällen, för när jag vaknade i en alltför tidig morgontimme i dag, hade jag vansinnigt ont i högra knät. Det var så jag bara med nöd och näppe tog mig ut i badrummet.

Va va va va nu då!!! Och efter ens stunds tänkande kom ett svagt minne av att jag under kvällen vid något tillfälle hade rest mig upp ur soffan för att göra nåt eller hämta nåt, och då också lyckats göra nån snedvridning med knät - men glömt det omedelbart efteråt. Lite hade jag senare märkt att jag inte kunde sitta hur som helst - inte så knät vred sig i sidläge - men reflekterade över det gjorde jag inte. Så där som man alltså gör ibland

Nå, det är ingen större fara med det. Det är ju inte frågan om några brutna ben eller så. Inte heller är det nån inflammation, utan "bara" något som närmast kan jämföras med när man vrickar foten. Fast i det här fallet - knät.
Bara att strunta i med andra ord, men försöka vara lite försiktig när jag går och cyklar så jag inte belastar knät fel.

Jaha! Så var det idag då. Och givetvis var det inte så kul att cykla med det där knät, konstigt nog var det lättare att gå. Så länge det inte gick uppför. Minsta lilla grads backe kändes för jäää...
Och sen uppförde det sig givetvis precis som när man biter sig på insidan av kinden, då biter man sig ju på samma ställe gång på gång på gång...
Så jag gjorde ju förstås gång på gång korkade snedrörelser, både under promenaden och senare under dagen. Och fortfarande då och då...

Visst är man lite vrickad ibland!

Huvudvärk? Dålig andedräkt? Svullen mage?

Min gångna vecka har varit så välfylld av aktiviteter av olika slag, att inte ens jag har hunnit sätta mig till ro framför tv4/play för att se sjätte avsnittet av Du är vad du äter - inte förrän idag till frukosten.
Tyvärr!

För jag hade velat hinna se det många flera gånger innan plays gratisvecka var slut eftersom jag tycker Anna Skipper och hennes program effektivt peppar min egen lust och vilja till förbättrade kost- och motionsvanor.

Men bättre sent än aldrig och dagen är ännu inte slut. Inte riktigt! Och i morgon finns den också tillgänglig.

Huvudvärk? Dålig andedräkt? Svullen mage?

Denna gång var ledorden avgiftning och hälsovådliga laster!

Att vara vara överviktig,  ha nästan noll ork och leva med praktiskt taget ständig huvudvärk är INTE bra. Lägg därtill rökning och dagligt drickande av Treo, så har vi orden direkt från Marika själv:
”Åttitvå kilo, hundratie centimeter, röker och missbrukar Treo. Jag kan inte se att det kan bli så mycket värre. Hur kan jag göra så här mot mig själv? Alltså... Nej, jag förstår inte."

Marika sattes på en sträng avgiftningskur och en, i mitt tycke, ännu värre träning: army fitness med en stenhård lärare och med en ännu värre träningscoach på gymmet.
Och som om inte detta var nog, la hon helt sonika av med såväl rökning som treobruk. På en gång! Ingen nertrappning där inte. Superstrongt, Marika!

Alla i de här programmen har gått igenom en tuff period och klarat det, men nog tycker jag personligen att Marika tar priset! Dels den tuffa detoxkuren under de första veckorna och sedan den hårda träningen till det.
Ja du hade all rätt att vara tröttare än trött

För avgiftning krävs att man avstår från:

• mejeriprodukter
• kött, fisk, fågel och ägg
• spannmål - vete, råg, havre och korn
• stärkelserika produkter såsom ris, pasta och potatis
• godis och andra snabba kolhydrater

... och inte en enda macka finns att tugga på så långt ögat kan nå

Istället!
En diet bestående av frukt, grönsaker,  nyttigt fett, nötter och honung under 4 veckor. Till det preparaten Algine plus som sätter fart på utrensningen, och  UltraInflamX för att stötta avgiftningen av levern.
En pärs hon till min avund och stora beundran klarade av.

Efter ytterligare fyra veckor med lite mer varierad kost visades så en ny, fräsch och betydligt piggare Marika upp.

Vikten av att röra på sig - ofta, ofta...

Jag letade som en liten hasselnötsgalen ekorre efter en artikel jag läste häromdagen. Men förgäves! Men jag aktiverade mig i alla fall och det skulle vara bra. Stod det. I artikeln.

Den handlade nämligen om hur farligt det är med för mycket stillasittande, och inte bara stillasittande i största allmänhet utan att sitta stilla långa stunder i taget. Att det var skadligare för den som tränade en timme per dag och höll sig helt stilla resten av dygnet, än för den som inte tränade ett dugg men gjorde än det ena än det andra mest hela tiden. Drog med voltamonstret, gick ut med lilla hunden, räfsade i trädgården, bakade bullar, städade toaletten, sprang efter barnen, plockade upp efter mannen... :)

Det är sant! Det vet jag av egen erfarenhet.
För några år sedan hade jag ett jobb där jag rörde på mig en del. Inte extremt mycket, kanske fem minuters promenad hit eller tio minuter dit. Smått och gott med att lyfta, bära, med mera, med mera, men ändå inga jätteansträngningar. Men jag gjorde det hela tiden - varvat med korta och ibland längre pauser. Jag hade ju även en del administration att sköta utöver den fysiska delen av arbetet.

På fritiden gjorde jag inget särskilt fysiskt. Inga långa cykelturer, inget Friskis och Svettis, inga långa promenader, ingen träning på gym. Varför skulle jag göra det? Jag rörde ju på mig i stort sett kontinuerligt på dagarna! Istället läste jag eller tittade på teve. Det var på den tiden jag hade teve...

På 4 månader hade jag, utan att egentligen märka det, gått ner 16 kg - men blivit betydligt smalare eftersom fettvävnad förbränts och muskler byggts upp. Min kondition var utan anmärkning och alla blodvärden hade sjunkit till superbra nivåer.

Dessutom! Den värk och stelhet jag hade i kroppen på den tiden försvann. Det enda besvär som fanns kvar, var en smula stelhet i fotlederna på morgnarna. Men det gick snabbt över. Redan när jag kom ut ur duschen var det borta.

Jag var inte ens särskilt extrem med min kost! Annat än att allt med vete, råg och korn  var portförbjudet, liksom alla mejeriprodukter. Frukosten bestod oftast av bovetegröt med fikon och linfrön i. Lunchen mitt på dagen innan jag stack iväg till jobbet var ofta en rejäl portion currykryddad kyckling med ris, grönsaker och kokosmjölk. Ibland kunde jag äta middag bestående t.ex. av stekt köttfärs, stekt ägg, stekt lök och ketchup. Men åt faktiskt ofta något vegetariskt.

Jag brukade baka bröd och "kakor" till mig baserade på bovete som jag åt vid någon paus under dagen, men det var inte helt ovanligt att jag stannade och köpte en liten portion korv med pommes om arbetsdagen såg ut att bli lång, och jag hade alltid en stor påse tortillachips i bilen. Chilikryddad - aldrig med ost.

Men jag åt inte bara dåligt som det kanske kan verka här. Jag åt mycket äpplen och annan frukt, liksom färska grönsaker. Bortsett från mörk choklad ibland, aldrig godis. Aldrig kakor eller andra sötsaker över huvud taget. Egentligen inte så svårt att låta bli när man inte tål vare sig vete eller mejeriprodukter.

Jag var visserligen fortfarande för tung för min längd om man ska se på tabeller och BMI, men de positiva sidorna av det hela var ändå så övervägande att det inte gjorde något. Och jag var stark och smidig.
Om det bara hade fått förbli så! Men en dag blev jag jobbhuntad, slutade det jobb jag hade och började på det nya. Då började förfallet.

Detta - och en del andra faktorer - gjorde att jag under de år som närmast följde successivt fick tillbaka först trötthet, värk och stelhet, och därefter även min övervikt. Och fibromyalgin!
Som jag nu alltså tänker besegra med en tämligen stor andel Rawfood i min kost, samt lagom motion OFTA!

Men Berglin's säger det bra, det här... 

http://www.svd.se/kultur/serier/berglins_5017.svd?date=20120508

We seek him here, we seek him there,
Those Frenchies seek him everywhere.
Is he in heaven?—Is he in hell?
That demmed, elusive Pimpernel.

Sir Percy Blakeney (ch.12)
(ur The Scarlet Pimpernel)

Tranbären kommer tillbaka

Det behövs en uppföljare efter min tidigare besvikelse då jag fann att så många av butikernas torkade tranbär inte bara var sötade, utan sötade med socker.
Sackaros!

Visst får man ibland ta att vissa saker inte är helt som man skulle önska, som i det här fallet med sötade tranbär. Och bären i sig är en smula kärva i smaken så många vill nog ha tillsatt sötma för att kunna svälja den skeden. Det är också troligt att sockret även har en viss konserverande effekt.
Men man kan ju alltid köpa färska tranbär eller plocka själv och på så vis  välja på vilket sätt man vill få i sig bären. Med eller utan socker

Jag har inte trampat stan runt i alla tänkbara butiker efter tranbär i någon form. Jag har varken tid eller lust eller - ja rent ut sagt - jag giter inte. Men jag har tittat lite extra i de butiker jag brukar handla och fann ett i mitt tycke vettigt alternativ på Ica Maxi.

Märket heter Sellton, förpackningen är på 500 gram och priset ligger på helt humana 49,95.
De här tranbären är sötade med ananas vilket jag tycker är okej. Det är också tillsatt en liten mängd solrosolja vilket gör att bären är tämligen mjuka.

Upplevelsen i munnen är att de har sötma, men är inte lika infernaliskt söta som de jag köpte på Coop. Vilka för övrigt var sötade med socker.

Det är samma sak vad gäller juicerna, oavsett om de består av bara tranbär eller om det är frågan om en kombination av till exempel tranbär och granatäpple.
Sötade! Men man väljer ju själv om man vill ha det eller inte, och det finns ju ingen anledning att vräka i sig mängder vare sig man dricker eller tuggar dem.

Sent - men inte för sent...

... att titta på femte programmet i serien "Du är vad du äter" på  TV4/play.
Till och med onsdag ligger det tillgängligt för vem som helst som vill se det.

Denna gång handlade det om Christian och Kattis, unga tvåbarnsföräldrar med nystartat företag och stress stress stress dagarna i ända.
Det är frågan om tidsbrist och dålig sömn, noll kondition och de uslaste tänkbara matvanor. I stort sett bara socker, även om man tror det är mat eftersom det ser ut som fisk(pinnar) och potatis (pommes)

Och detta skräp föder man dessutom upp två små barn på!

Jag har funderat över det här och över vad jag ska skriva om det i över ett dygn nu, för det gör mig både arg och frustrerad. Ja inte specifikt på Christian och Kattis, de gör vad de kan under rådande situation och är inte värre än några andra stressade småbarnsföräldrar.

Men jag har under lång tid tänkt på det här och blivit frustrerad över alla föräldrar runt om som föder upp sina barn på socker och tror att de är snälla. De tänker inte ett dugg på att dessa barn, kanske inom en skrämmande snar framtid, inte bara löper stor risk för att bli överviktiga, kanske rent av feta, utan dessutom blir mer och mer utsatta för risken att få allvarliga sjukdomar.
Har det inte brutit ut ännu är det kanske på god väg. Diabetes,  högt blodtryck, högt kolesterol, andra hjärt-kärlrelaterade sjukdomar, kanske reumatiska sjukdomar - och i sin förlängning: ett dåligt liv och en förtida död.

Då har jag ändå knappt ens mer än nuddat vid tanken vad det här sockerätandet kan göra för den som har ens det minsta uns av beroendebeteende i sig. Inte bara genom att överäta godis och snabbmat, utan jag tänker även på anorexia, bulimi, beroendeätande (minns ni Kathleen i förra avsnittet?), vidare till tobak, alkohol och kanske rent av andra och ännu värre droger.

Nej klart ni inte tänker på det när er lilla treåring är så söt och gullig och blir så glad av den där chokladen de sega råttorna glassen kakorna ...
och till och med nudlarna som så triggar igång belöningssystemet...

Är det detta ni önskar era barn? Är det detta ni vill när ni vänjer dem redan från späd ålder att föredra sötsaker, choklad, kex, pizza, hamburgare, nudlar, fiskpinnar, spagetti och ketchup, snabbris - allt i stort sett rent socker. För att inte tala om all den saft, läsk och juice som konsumeras.

Jag tror inte att ni vill det. Jag tror att ni i grund och botten vill era barn väl. Men att ni själva antingen inte vet bättre eller inte orkar ta tag i det hela eftersom ni själva är fångade i ett sockerberoende.

Och säg inte: "jamen han/hon vägrar ju äta det som är nyttigt och måste få i sig åtminstone nånting...
Ingen svälter frivilligt, det kan jag lova, inte ens ett aldrig så envist barn. Blir det bara tillräckligt hungrigt, och maten som serveras ser tilltalande ut, smakar gott, och föräldern är bestämd nog om att det är det här vi ska äta så kommer det också att äta. Även om det blir lite gruffande i början. Men ju mindre barnet är när man lär det, desto lättare är det. OCh som Anna Skipper rådde familjen till - låt barnet var med vid matlagningen, låt det hjälpa till! Då blir det mycket roligare att sedan äta. och dessutom har man gjort något tillsammans. Man behöver inte äta något snabbt fort, för att göra något tillsammans sedan.
Låt matlagandet och ätandet bli en gemenskap!

För självklart måste även föräldern äta den här maten - samtidigt!
Jag blir frustrerad när jag ser barn i sina sittvagnar och som inte ens fyllt året ännu, som blir matade med glass och choklad - och så dessa evinnerliga mariekex och kletiga rån. Tänker ni ens på barnens tänder?
För att inte tala om dessa nappar som proppar igen munnen på dem.

Måste man verkligen lära sina barn att alltid ha någonting i munnen?
Måste verkligen trösten och ron komma sig av att man har nånting i munnen att suga på?

Skyll inte på att barnen inte vill äta det eller det, för det är ni själva som lärt dem detta från den allra första skeden fast föda. Det är föräldrarna som lär barnen vad de ska tycka om, och äter de själva skräpmat så kan det ju inte bli annat.
Det är de vuxna som sätter normen.

• Barn ska inte tröstas med sötsaker, de ska tröstas med att sitta i famnen, med kramar och med pussar.
• Barn ska inte växa upp på snabba kolhydrater - socker! De ska växa upp på bra mat med högt näringsvärde som ger dem ork och styrka så de kan utveckla både sin kropp och sin intelligens.
• Barn ska heller inte släcka törsten med sötade drycker, de ska släcka törsten med vatten.
• Barn ska leka och springa och klättra och hoppa - inte spendera merparten av sin tid framför teve och datorer.
• Självklart gäller allt detta även den vuxne. Motion och bra matvanor är essentiellt!

(Och jo, jag har tre barn själv så jag vet vad jag talar om. Och visst gav även jag dem ett och annat mariekex som småbarn när tänderna kliade, men några större problem med maten har det faktiskt aldrig varit frågan om.
De skrek aldrig efter godis i affärerna, eftersom jag aldrig hade låtit dem vänja sig vid det beteendet.
De bestämde inte vad som skulle lagas till middag, annat än nån gång ibland då de kunde få välja sin älsklingsrätt.
De hade alla tre fina tänder, och har så fortfarande.
De är slanka och vackra kvinnor idag som i sin tur ger sina barn bra mat i första hand - och lite godis då och då i andra hand.
Visst kunde jag ha gjort saker och ting mycket bättre, men det kunde också ha varit betydligt sämre.)

Att mäta procenten

Varför kan man inte bara nöja sig med att jeansen hänger lösare?
Framför allt om man vet att man går ner i vikt på ett sunt sätt, motionerar för konditionen och tränar musklerna?
Det är underbart när man börjar känna att jeansen hänger lösare och att man kan dra åt livremmen en extra hål!
Det är underbart när man märker att man orkar mer, kan mer, vill mer och får allt mer aptit på att röra sig.
Det är underbart när man får allt mer aptit på livet!

Men det går inte att komma ifrån att det känns väldigt skönt att se saker och ting i svart på vitt också. Att väga sig och mäta sig på olika sätt. Kilona på vågen som blir färre och färre, centimetrarna runt magen som krymper, BMI som minskar, fettprocenten som blir lägre.
Från och med tisdagen den 24 april har jag skrivit in min vikt och mina magcentimetrar i en tabell i excel, och i går kväll kopplade jag ett diagram till tabellen samt la in kolumner för mitt BMI och min fettprocent.
Så nu kan jag även grafiskt se det som förändras i kroppen, inte bara känna det.

Om jag är knäpp som gör så här? Näää... det kan jag väl aldrig tro.
Däremot väldigt beslutsam att få rätt på den här kroppen, för det andra alternativet är inte ett valbart alternativ för mig. Och att se det hela även i numeriska termer är bara ännu en metod att peppa mig fortsätta så som jag börjat.

Kolla din fettprocent

Så här kan det se ut! Var befinner du dig i skalan månntro?

Män >30 procent och kvinnor >40 procent:
För mycket kroppsfett. Du bör förbättra din kroppssammansättning.
Män 23-30 procent och kvinnor 30-40 procent:
Du har ett överskott av fett på kroppen.
Män 13-20 procent och kvinnor 23-30 procent:
Du har en hälsosam kroppssammansättning.
Män 9-13 procent och kvinnor 19-13 procent:
Lägre kroppsfett än de flesta. Förknippat med utmärkt hälsa.
Män 5-9 procent och kvinnor 15-19 procent:
Lågt kroppsfett som ofta uppmäts hos elitidrottare.
Män <5 procent och kvinnor <15 procent:
Riskfyllt lågt och kan utgöra en allvarlig hälsorisk, speciellt hos kvinnor. Du bör förändra din kroppssammansättning.

Andra har skrivit väldigt mycket och bra information om detta. Så låt mig få vara lite lat nu, har just landat hemma efter att ha cyklat från stan, så jag tänkte bara lägga in några länkar jag hittat i ämnet.
Ska förresten blanda lite sallad till mig nu...

Vilken procent jag har? Hehe! Skulle ni bara veta...
Ska kolla en gång till på cykeln på gymmet i morgon, men jag lovar inte att yppa resultatet här. Misstänker att jag själv helst inte vill veta heller.

Expressen/Din fettprocent - släng vågen!
Expressen/Test - mätning av fettprocent

Mät ditt BMI och din fettprocent

Bränn mer fett: fem steg

1. Morgonpromenader före frukost, 30-40 minuter. Träning på morgonen ökar fettförbränningen med 10-20 procent.
2. Drick kaffe. Koffeinet ökar förbränningen, men drick kaffet utan socker och utan fet mjölk. Måttliga mängder (2-3 koppar om dagen) skyddar även mot diabetes 2.
3. Drick 1-2 liter vatten per dag, för att hålla igång fettförbränningen och för att förlänga mättnadskänslan. Vatten balanserar även upp blodsockret.
4. Använd chilipeppar i alla former i matlagningen. Ökar både energiförbrukningen och mättar längre.
5. Ät mer protein. Ett ökat proteinintag ökar fettförbränningen. Ägg är det mest prisvärda och miljövänliga proteinet. Även makrill är bra protein som dessutom innehåller bra fetter.

Minus två hekto- var det allt?

På en vecka! Två hekto!

Fast jag har ätit grönt så det nästan sprutat ut ur öronen, cyklat och promenerat dagligen, samt även började på gym förra veckan. Minus två hekto bara! Hur usel är jag egentligen? Jag som vet det jag vet borde kunna gå ner ett kilo i veckan åtminstone! Jag vill se på vågen och på mina kläder att jag blir smalare och smalare och smalare...

STOPP! STOPP! STOPP!!!

För det första är det inte bara det...
Jag började för 1,5 månad sedan att skärpa till mig med mat och motion eftersom  jag mådde uruselt då på alla tänkbara fysiska plan, och sedan dess har jag gått ner 2 kilo. Inget hejdundrande resultat direkt, men jag har ju utöver övervikten även fibromyalgin att kämpa mot. Och osannolikt mycket ansamlade slaggprodukter i kroppen.

OCH!!!

Jag köpte ny våg förra måndagen och först från och med då kan jag räkna med ett tillförlitligt resultat. Dessutom var det först förra tisdagsmorgonen, när jag också första gången vägde mig på den nya vågen, som jag började mäta midjemåttet. Jag har ingen aning om hur många centimeter jag var om midjan i mitten av mars

MEN PÅ EN VECKA HAR JAG MINSKAT 6 CM RUNT MIDJAN SÅ NÅGOT MÅSTE JAG HA GJORT RÄTT!

Förra tisdagen kände jag mig smalare och plattare över magen än vad jag hade gjort tidigare, så redan då måste jag ha blivit av med ett antal centimeter. Fem centimeter? Tio? Nu kan jag ångra att jag inte mätte mig tidigare. Hade varit kul att se.

Dessutom har jag successivt under dessa sex veckor blivit piggare och gladare och orkar mera. Min kondition är betydligt bättre, jag orkar mer och längre på samma tid eller - om man så vill - det går fortare att cykla dit jag vill komma.
Vad som känns extra skönt, är att den vidriga stelhet i rygg, nacke och axlar som höll på att knäcka mig - yrsel på grund av stelhet är inte särskilt kul - har gett med sig och även om stelheten inte är borta helt ännu, så har den lindrats betydligt.

Träningen på gymmet har jag ju helt nyss börjat med och jag tar det lite försiktigt för att inte reta fibron så mycket att jag får totalt bakslag. Men det känns bra och tack vare att jag har så nära dit, är det också lätt att fortsätta gå och träna.
Jag har även en stor fördel av att vädret är fint och att det blir allt varmare, så det är verkligen lockande att ge sig ut på en motionsrunda.
Dessutom har jag alltid tyckt om att cykla.

Så egentligen har det hänt en hel del positiva saker på de här veckorna trots att det inte syns så mycket på vågen - ännu.
Och säger som jag ofta gör numera - heja rawfood!